Om tro

Idag vart jag så glad när jag cyklade ner till kyrkan för att öva inför Foryou. Jag träffade först en kvinna i församlingen som stod och pratade med en vän och runt hörnet kom en annan medlem och en liten hund. En församling är som en stor famlij. Några man kan gå till och även om man inte känner de jättebra så vet man att alla tycker om varandra ändå. Det finns en plats för alla!

Min favorithistoria kommer från Ludwig som idag berättade att det fanns en pastor som tyckte det var skittråkigt med protokoll och sånt på församlingsmötena (som man har en gång i månaden ungefär som ett klassråd kan man säga) och så bad han till Gud för detta. Rätt som det är några veckor senare så får han ett telefonsamtal där personen i luren säger "Alltså du, det är så att jag älskar att föra protokoll och skulle bara vilja fråga om jag kanske kunde få ta hand om dem på våra församlingsmöten". Är inte det rätt otroligt! :)