Att leva som en kristen

Folk undrar väldigt ofta hur andra lever. Och jag har en syn på mitt liv, medans någon annan har en annan synvinkel. Man har rätt till att tro precis som man vill och tycka som man vill. Det tycker jag är bra. Att man inte är tvingad att tycka något.

Jag som kristen lever på ett sätt. När man hör folk prata om kristna så hör man för det mesta åsikter. Och det tycker jag är otroligt tråkigt är att det är allt det handlar om allt man hör. Åsikter som "Kristna hatar bögar", "Kristna får inte dricka alkohol", "Kyrkan är en tråkig byggnad där folk bara läser Bibeln". Det finns så mycket mer! Att vara kristen handlar inte om att tycka på ett visst sätt, vara på ett visst sätt eller att man inte får olika saker. Det handlar om en levande relation med Gud. Att man har valt att leva sitt liv på det här sättet eftersom jag tror att det är bra för mig att leva så. Om du har en annan tanke om hur du vill leva är ju du fri att göra som du vill.



Att vara kristen handlar inte bara om att be så mycket man kan och läsa Bibeln dagarna i ända. Det man skulle kunna sammanfatta hela grejjen med att vara kristen är KÄRLEK. Att älska varandra, ta hand om varandra som om man var familj och vänner även fast man kanske aldrig har träffat personer.

Det handlar om att man kan få vara trygg i sig själv! Jag behöver inte klä mig på ett visst sätt för att bli accepterad, jag behöver inte dricka för att känna mig acceptabel, jag är fri att göra som jag vill! Jag är älskad för den jag är och inte för vad jag gör. Och det är du också! Jag tror att Gud älskar alla människor som sina egna barn. Jag tror också att Gud har skapat allt. Jag tror att Gud vill ha en relation med oss och att han vill hjälpa oss att få det bästa liv vi någonsin kan få.Om man tänker på när man var liten, så fanns de ju en anledning till att man inte fick äta hur mycket godis vi ville på en gång! För om vi hade gjort det hade vi ju spytt och mått dåligt! Likadant tror jag Gud resonerar.

Äkta kärlek handlar om när t ex en jag känner som heter Johanna och bor i Västervik. Hon bad en kort bön när hon gick där på gatan. Bönen var såhär "Gud använd mig nu".  När hon tittar upp ser hon hur det kommer en gråtande tjej som pratar i telefon mot henne. Det bästa hon kom på var att öppna upp armarna som en stor kram. Tjejjen faller in i hennes famn och står o gråter mot hennes axel. Johanna försökte trösta och efter ett tag frågade hon om hon ville hänga med på en samling hon var påväg till i kyrkan och det ville hon. Veckan efter det här hade hänt berättade den gråtande tjejjen för Johanna att hon hade tänkt ta självmord den kvällen hon mötte Johanna och ringde till sina bästa kompisar för att säga hejdå. Det var därför hon grät så mycket...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0