Om tro

Om jag skulle förklara vad kristen tro på Jesus handlar om, så skulle jag bli mycket gladare om jag fick förklara vad den betydde för mig. Det blir mycket mer intressant och närmare mitt hjärta, om jag får berätta hur jag lever än ett stort faktablock man ska försöka knåpa ihop. Alltid när jag skriver fylls mina rader med ordet ”jag”. Jag skulle vilja flytta mitt och ditt fokus till en som är själva anledning till min tro, Gud. Han har enligt mig skapat världen, människorna, djuren & naturen. Min herre mitt allt.

Jag har växt upp i en kristen familj och därför betraktat mig som kristen hela mitt liv. Jag tyckte att man var kristen om man gick i kyrkan på söndagarna och inte svor. Det var min syn på det hela. Det tog mig 13 år innan jag förstod att Gud ville ha en personlig relation med just mig. Jag drogs med av en kompis till kyrkan. Några var även teamare (kamratstödjare från kyrkan på högstadiernas uppehållsrum) så när jag hade rast brukade jag springa ner o busa med dem. I sjuan följde jag med på ett sportlovsläger till Åre och hade innan länge bett om att komma närme Gud och bli mer ”helig” så jag kunde förstå Gud. Detta hade jag inte sagt till någon. På ett av kvällsmötena, innan ungdomspastorn skulle börja predika så sa han att han hade en hälsning från Gud: ”du som länge bett om att bli mer helig, du är bra som du är, du är lika helig som alla andra runt omkring dig”. Det var en stor överraskning och du skulle bara vet vad paff jag blev! Jag hade aldrig tidigare varit med om något sådant! Och det han sa kunde inte bli mer precist än det jag bett om trots att jag inte berättat det för någon.

Jag hängde mer o mer i kyrkan och i mars när jag gick i åttan bestämde jag mig för att ta min tro ett steg längre. Jag ville bli döpt och följa Jesus med en djupare handling (fråga gärna om vuxendop om du vill veta mer). Jag hängde mer o mer i kyrkan och sommarlovet efter åttan besökte jag Hampelägret för andra gången (Hampeveckan är ett sommarläger på en vecka i Hampetorp: se www.hampeveckan.nu). Under ett möte snackade predikanten om självförtroende och värdet Gud ser i dig. Jag blev djupt berörd eftersom jag vid den tiden hade väldigt dåligt självförtroende och levde på när killar gav mig komplimanger för mitt utseende. I slutet av predikan ber talaren att den som känner sig träffad ska räcka sin hand om den vill så att han kunde be en extra bön för dessa. Jag satt och kämpade i bänken, jag ville så gärna räcka upp min hand, men jag vågade inte. Predikanten började be för de som räckt sin hand. Och medan han gjorde de satt jag och tänkte ”skit.. där gick den chansen..jag ville ju verkligen”. Efter den bönen från scenen gick en annan person ur publiken upp på scenen och berättar att han kände att han skulle gå fram o säga att bönen gällde även dig som inte räckte upp handen men vill få förbön. Då kom Gud och berörde mig och jag kände hur Gud såg mig bland alla i bänkarna (runt 500 pers). Jag började gråta och kände vilken glädje det är i att tro på Gud, och vissheten om att han alltid finns där. Han ser mig och jag är värd mer än guld i hans ögon. Sen dess har jag alltid kännt mig trygg i vem jag är. Tack Gud för de!

Resan fortsätter och påsken när jag gick i nian besökte jag och min syrra en påskkonferens i Eskilstuna (Alive Conference07). Under ett möte pratade predikanten om ämnet ”Jesus & Jag” han berättade om hur Jesus räknar med oss och det var en inspirerande och peppande predikan om att följa Jesus i vardagen och våga göra det man tänker och tror! Jag blev sjukt peppad och inspirerad och när predikanten bad alla som kände sig träffade räcka upp handen gjorde jag det de snabbaste jag kunde, för det här ville jag inte missa! När man hade gjort det, bad han alla som räckt sin hand komma fram framför scenen och det blev en folkhop framför honom med kanske runt 50-70 pers. Han bad och efter ett tag så pekade han ut mig och min syrra och sa att Gud ville säga något speciellt till oss! Det var såå coolt! (Undrar du vad han sa kan du fråga senare) Det var en så stor uppmuntran och den här händelsen är en av grundstolparna till min tro idag. När Gud har en hälsning genom en människa så kallas det att människan profeterar. Under resten av våren kom 2 helt olika personer fram till mig på 2 helt olika platser och sa exakt vad predikanten hade sagt till mig igen. Utan att de ens visste att jag hade hört samma sak förut. Alltså fick jag samma meddelande 3 gånger. Det blev som en understrykning för mig. Att Gud verkligen räknade med mig och jag ville följa honom.

Under hela högstadiet hängde jag med en schysst tjejgrupp som lyckades bli rätt populära i slutet av nian. Det handlade om att vara snygg, alla tyckte om en och helt skulle man ju ut o dricka alkohol. Något som jag inte ville göra och något som jag inte gjorde. Jag drogs mer o mer till mina vänner och mindre till kyrkan. På något sätt tappade jag bort min nära Gudsrelation i det hela och kände mig allmänt vilsen. Midsommar efter nian drog familjen ner till Nyhemsveckan (www.nyhemsveckan.nu) som är ett ställe med mycket kristna människor och möten. Jag följde med min syrra och min kusin till ett ungdomsmöte utan större intresse. Men när jag steg in i tältet där mötet skulle vara fylldes hela min kropp av en varm välkomnande känsla som sa att ”här hör du hemma, välkommen hem!” Denna händelse blev en vändpunkt i mitt liv.
Starten på den coolaste delen av mitt liv! Fortsättning följer...