Om tro

Det är så otroligt skönt att ha Jesus att luta sig emot. Att man har någon som man vet kommer bära en genom allt. Om man har det svårt och det är mörkt, så vet man att han alltid finns där som en hjälpande hand och drar upp en igen!
Jag är trygg, för jag vet vem jag är och jag har Gud som aldrig någonsin kommer att svika mig. Amen!

Ibland känner jag mig rädd.
Rädd för vad som finns där ute,
rädd för vad som väntar.
Men så känner jag Din närhet
svepa fram i mitt inre
och Du viskar;
Var inte rädd, jag är hos dig

Ibland känner jag oro.
Oro för morgondagen,
oro för vad jag ska möta,
oro för uppgifter jag har framför mig.
Men återigen känner jag Din närhet
och Du viskar:
Känn ingen oro, jag ska leda dig.

Ibland känner jag mig hjälplös.
Hjälplös inför vad som sker runt om i världen,
hjälplös därför att jag är så liten
och världen är så stor.
Men ännu en gång är Du där
och Du viskar:
Känn dig inte hjälplös,
jag ska hjälpa dig.

Ibland känner jag sorg,
Sorg över tider som varit,
sorg över människor jag har förlorat,
sorg över de orättvisor som finns.
Då hör jag din röst viska:
Låt mig få trösta,
låt mig få gråta med dig
tills din gråt ebbat ut.

Ibland känner jag glädje,
Glädje över allt det goda som finns,
glädje över kärleken,
glädje över livet.
Då hör jag dig viska:
Jag delar glädjen med dig!
Jag skrattar med dig,
och när du sjunger och dansar av glädje
sjunger jag och dansar jag brevid!

I livets alla sinnestämningar är Du där,
och allt som jag går igenom
går du igenom med mig,
Jag behöver aldrig vara ensam,
för du älskar mig,
Du älskar mig!

Denna dikten är skriven av Susanne Jansson, Jönköping! En otroligt talande dikt som omfattar allt jag tänker på! Och jag blir verkligen uppmuntrad av den!

Såhär på kvällskvisten passar jag på att hänga med Gud. Det brukade vara min favoritstund, kvällen, att läsa Bibeln och be innan jag gick och la mig. Mina vanor rubbades och jag tappade bort min gamla vana. Jag har insett hur mycket den betyder för mig och jag ska kämpa för att få tillbaka den.

Jag läste en text idag på crossnet skriven av Peter Halldorff och där berättade han hur Lewi Pethrus (grundaren av Pingsrörelsen) växte upp på en bondgård med sin mamma och pappa. Hur man blir beror på hur man växer upp, omständigheter och naturen runt omkring dig. Det viktigaste Lewi Pethrus pekade på var stillheten med Gud. Att för att få bästa tiden med Gud måste man slappna av, släppa allt runt omkring och bara andas och vara stilla med Gud. Så stäng av allt runt om. Ta bort musiken. Stäng igen boken och börja umgås med Gud. Det här hjälpt mig otroligt mycket idag och Gud har bärt mig igenom allt. Det slutade i att bli den bästa dagen på länge. Gud är med! Och det är jag tacksam för.

När jag är svag, då är jag stark.

Idag satt jag och några klasskompisar och diskuterade vad som händer efter döden. Det är många som frågar sig och ingen har ju direkt svar.

Jag tror att det finns ett liv efter döden och att man har två val. Antingen lever man i Himlen eller så lever man i helvetet. Det är de 2 man har att välja mellan. Och det avgörs hur man lever och tänker här på jorden. Jag tror att Himlen är en underbar plats, bättre än man någonsin kan förstå, som någon sa härom veckan "färgigare färger" helt enkelt. Allt blir så mycket bättre. Där ingen sorg finns, ingen sjukdom, ingen död utan bara glädje! Sen tror jag också att det finns en plats som heter helvetet, där det är väldigt varmt, där det finns onda andar och där man plågas.

Detta är vad jag tror om efter döden, vad tror du? 

Jag tänkte bara berätta en sak! I Bibeln står det att varje gång någon blir kristen så är det fest i himmelen. När en enda person kommer till tro firar dom! Är det inte härligt?!

Så om du bestämmer dig, och tror att det inte gör någon skillnad. Så tro du fel, för Gud bryr dig mer om dig än du någonsin kan förstå. Du är värdefull, en ädelsten som han älskar högt!

Det finns en berättelse i Bibeln om en man som är ute och vallar 100 får. De får springa av sig, äta gräs och gå runt i bergen. På kvällen tar han hem dem men när han räknar in dem finns det endast 99 st. Vad tror du han gör då? Tänker han att han ändå har 99 st och lämnar den sista ute till att dö? NEJ! Då lämnar han de 99 i hagen och springer för att leta upp det sista. Herden söker tills han finner!

Så där det med Gud också! Visst, det är redan 2 miljarder kristna. Men Gud slutar inte leta för det! Han har skapat dig! Och han älskar dig! Han bryr sig om dig och ser dig precis hur du är! Han vill lära känna just dig! Och inte någon människa i mängden bara. Han vet vem du är! Och han har räknat hårstråna på dina huvud. Skaparen av hela den här jorden vill bli din bästa vän! Vill du lära känna honom?

"När jag krockade med mopeden när jag var 16 så fick sitta i rullstol, inget var brutet men jag hade helt sjukt ont och läkaren sa att jag skulle gå och springa normalt efter 2 veckor ungefär.. Söndagen bara någon dag efter olyckan så bad några äldre herrar för mig i kyrkan.. När jag kom hem så tänkte jag "tänk om Gud har helat mig.. jag får aldrig reda på det om jag inte ställer mig upp" . Så jag ställde mig upp.. Tog några steg. Ingen smärta alls, tog några steg till gick hur bra som helst. Sen så ökade jag tempot och sprang utan problem.. Jag joggade förbi mina grannar (de visste att jag inte kunde gå) , och de bara gapade och skrattade i chock typ :P ..

Sen så finns det så många händelser där Gud uppenbart har varit inblandad i vardagen och lett. Det är dock svårt att skriva om det konkret och överbevisande, men för mig är det uppenbart att det är Gud :)"

Denna berättelse är inte från mig utan en kille som berättade det, så jag kunde sprida det vidare. Hoppas ni blir uppmuntrade!

Som kristen måste jag säga att det är otroligt skönt att kunna lita på att Gud alltid finns där.

Att tro att Gud tar hand om det man ber om, är som att tro att en bänk håller när man sätter sig på den.
Jag har testat att sätta mig många gånger och jag har en sak att uppenbara för dig, det håller.

Detta står i Psaltaren 23. Och jag tycker att det är en sån skön uppmuntran.

Herren är min herde
 mig skall inget fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten
där jag finner ro.
Han vederkvicker min själ,
han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag inget ont,
för du är med mig.
Din käpp och stav, de tröstar mig