Om tro

Ibland känner jag mig rädd.
Rädd för vad som finns där ute,
rädd för vad som väntar.
Men så känner jag Din närhet
svepa fram i mitt inre
och Du viskar;
Var inte rädd, jag är hos dig

Ibland känner jag oro.
Oro för morgondagen,
oro för vad jag ska möta,
oro för uppgifter jag har framför mig.
Men återigen känner jag Din närhet
och Du viskar:
Känn ingen oro, jag ska leda dig.

Ibland känner jag mig hjälplös.
Hjälplös inför vad som sker runt om i världen,
hjälplös därför att jag är så liten
och världen är så stor.
Men ännu en gång är Du där
och Du viskar:
Känn dig inte hjälplös,
jag ska hjälpa dig.

Ibland känner jag sorg,
Sorg över tider som varit,
sorg över människor jag har förlorat,
sorg över de orättvisor som finns.
Då hör jag din röst viska:
Låt mig få trösta,
låt mig få gråta med dig
tills din gråt ebbat ut.

Ibland känner jag glädje,
Glädje över allt det goda som finns,
glädje över kärleken,
glädje över livet.
Då hör jag dig viska:
Jag delar glädjen med dig!
Jag skrattar med dig,
och när du sjunger och dansar av glädje
sjunger jag och dansar jag brevid!

I livets alla sinnestämningar är Du där,
och allt som jag går igenom
går du igenom med mig,
Jag behöver aldrig vara ensam,
för du älskar mig,
Du älskar mig!

Denna dikten är skriven av Susanne Jansson, Jönköping! En otroligt talande dikt som omfattar allt jag tänker på! Och jag blir verkligen uppmuntrad av den!