Om tro

...en otrolig styrka. Jag ber och pratar med honom som om (och han är) min bäste vän. Den otroliga grejjen är att han vill vara med mig! Lilla mig, för att han älskar mig så mycket. Och jag är ingen särskild och ändå så har han funnits där för mig hela tiden. Det kan vara svårt att vara nära honom hela tiden men jag har mina olika tips som gör mig glad. Jag älskar att lyssna på olika lovsångsskivor, läsa några rader i Bibeln och framför allt be. Tiden där man bara kan ta det lugnt och tänka lite, prata, nästan som att meditera kan man nog säga. Det står i Bibeln att man ska tro som ett barn och med det menas det att man ska tro att Gud verkligen kan göra vad som helst. För det tror jag att han kan!

På tal om Bibeln så läste jag en bra grejj i morse när jag satt och åt frukost. Där stod det så här:

Man lär sig ofta genom misstag.
Konsekvensen av en felbedömning kan få sanningen att framstå väldigt klart.
Den som är villig att lära av sina misstag blir vis.

Just denna text är inte direkt tagen ur Bibeln utan den står i en text om en kille som hette Markus. Det är han som har skrivit Markusevangelierna. Han var en person som med tidens gån och vänners uppmuntran utvecklades och mognade. Precis som de ska vara. Det handlar om att se personer med ögonen "vad de kan bli" inte vad de är idag. Alla kan lära sig att bli bättre och alla har makt att ta sina misstag och göra dem till något bra!