Om tro

Läste en killes förklaring på hur de är att tro på Gud.

Tänk dig att du går på en sexmeter höghöjdsbana. Du går på ett rep, du håller i ett väldigt tjock och du är kopplad till ett till rep som håller i dig utifall du skulle falla. I början är du lite rädd med tanke på att det är högt och svårt, Tanken att du är kopplad till det rep som håller dig uppe har inte riktigt fallit in än. Du går några steg till och sedan händer det! Du faller! Du är så nära ytan att du tror att du kommer bryta benen. Men DÄR! Tog livlinan i! Du föll aldrig till marken för du hade ett rep som var kopplat om dig. Efter det när du är uppe i banan igen svischar du förbi alla hinder. Det går så lätt, det går så fort. Du litar nämligen på din livlina nu. Du vet att om du faller finns något som håller dig uppe.

Samma sak är det att tro på Gud. Man får tvivla och undra om Gud verkligen finns, du kanske inte vågar lita helt på honom. Men när han har bevisat för dig att han aldrig finns. Kommer du förstå att han alltid finns där. Även om du faller.