Om tro

I en stad fanns en domare. En mycket gudlös man, som inte visade någon respekt varken för Gud eller människor. I samma stad fanns en änka som ständigt och jämt kom till honom och sa: Hjälp mig att få rätt mot min motpart som alltid anklagar mig. Under lång tid avvisade han henne, men till slut började hon att gå honom på nerverna. Då sa han till sig själv: Jag bryr mig varken om Gud eller människor, men den här kvinnan är så besvärlig så jag ska hjälpa henne att få rätt. Jag är trött på att hon springer här jämt o ständigt! Sedan sa han: Om till och med en orättfärdig domare kan ge med sig, tror ni då inte att Gud ska låta sina utvalda få rätt när de dag och natt ber till honom? Jag försäkrar er att han ska skynda sig och hjälpa dem!

Att be är att prata med Gud. Det är som att prata med en kompis. Inga krav, inga försök till att vara någon annan. Bara en plats där du kan vara dig själv, andas ut och prata med honom som känner dig bäst av alla.

Gud kommer aldrig tvinga sig på någon. Han står bara brevid och väntar på ett ja eller ett nej. Vad väljer du?